Innan en bok kan sättas och skickas till tryck behöver bokens inlaga – text, bilder och allt annat mellan pärmarna – formges. Den som formger en bok måste ta ställning till en lång rad frågor:

Här tar vi en översiktlig titt på vad man kan ha i åtanke när man väljer sidstorlek och marginaler.

Sidstorleken – formatet

Böcker kommer i många storlekar, från små pocketböcker till stora coffee table-böcker. Eftersom jag jobbar som extern konsult har bokförlaget ofta en någorlunda klar uppfattning om vilken storlek boken ska ha redan när jag blir anlitad. Men det förekommer också att förlaget behöver hjälp att hitta det bästa formatet för en bok.

Böcker kommer i alla former och storlekar.

Sidornas format påverkar tryckkostnaden. Större sidor blir dyrare, men å andra sidan kan de rymma mer text – särskilt om de är så stora att de rymmer flera spalter – vilket kan minska antalet sidor som behövs.

Om boktypografen själv har full frihet att bestämma bokens format finns det många aspekter att överväga. Ska läsaren kunna sitta med boken på tunnelbanan eller stranden? Är det facklitteratur eller populärvetenskaplig text? Poesi eller en tung historisk roman?

Ifall det inte handlar om en särdeles påkostad bok väljer man ofta att använda något av tryckeriets standardformat. Trycket blir i regel billigare då, och boken får garanterat plats i bokhandlarnas och läsarnas hyllor.

Några vanliga sidformat är

  • 110 × 180 eller 120 × 210 mm (pocket)
  • 135 × 210 eller 150 × 225 mm (romaner)
  • 165 × 242 mm (avhandlingar)
  • 270 × 295 mm (coffee table-böcker)

Det finns också många andra. I och med att print on demand blivit vanligare har det blivit mer populärt att trycka i A-formaten, som A4 och A5. Dessa är dock sällan lämpliga eftersom deras proportioner gör dem svåra att arbeta med, och resultatet lätt kan kännas »billigt«.

Marginalerna – satsytan

När man bestämmer boksidornas marginaler – upptill, nertill, mot ryggen och mot ytterkanten – bestämmer man samtidigt satsytan. Satsytan är ytan mellan marginalerna, och således ytan där text och bild mestadels verkar.

Faktorer som spelar in på marginalerna är bokens tjocklek, genre, syfte och mängden text som ska rymmas på sidorna. Det är viktigt att satsytan inte blir för smal eller bred. Texten blir mer ansträngande att läsa om raderna är för korta eller för långa. En vanlig rekommendation är en radlängd på 55–65 tecken.

En modern bok kan gärna ha identiska marginaler på både vänster- och högersidor (exempelvis smal vänstermarginal och bred högermarginal); men i klassiska böcker föredrar man ofta marginaler med symmetri över uppslag, vanligtvis breda yttermarginaler och smalare innermarginaler.

Vet man att en bok kommer att bli tjock kan det vara bra att låta innermarginalen bli lite bredare, eftersom text annars lätt försvinner in i bunten (skarven där vänster- och högersidan möts). Yttermarginalen bör vara så bred att man bekvämt kan hålla i boken utan att täcka över texten med fingrarna.

I många akademiska böcker behöver marginalerna ha utrymme för anteckningar, noter, figurer eller texthänvisningar. För att dessa ska vara lätta att se läggs de med fördel i yttermarginalen.

Den övre och den nedre marginalen avgör hur många textrader som kommer att gå in på sidan. Överlag bör dessa minst vara bredare än dubbla radavståndet, så att texten inte ser ut att vara på väg ut från sidan. En annan tumregel är att den övre marginalen ska vara smalare än den nedre, annars ser sidan obalanserad ut.

En representation av olika metoder för att beräkna satsytan i medeltida handskrifter, baserad på teorier av Jan Tschichold och Raúl Rosarivo.

Det har lagts fram teorier, av bland andra bokformgivaren Jan Tschichold, om att man i tidig bokformgivning använde matematiska metoder baserade på gyllene snittet för att beräkna sidornas marginaler. Det skulle exempelvis kunna innebära att nedre marginalen = yttre + övre marginalen, yttre marginalen = övre + inre marginalen, och övre marginalen = inre marginalen × 1,618.

Gyllene snittet kan vara användbart för att beräkna marginalerna även i vissa moderna böcker, men ofta blir de yttre och nedre marginalerna då väldigt breda. Likväl kan det vara en bra tumregel att marginalerna ska öka medsols på en högersida, med den inre marginalen minst och den nedre störst.

Slutsats

Bokens sidstorlek och marginaler är bara två av många frågor bokformgivaren måste ta ställning till. De är lämpliga frågor att börja med, eftersom sidan är den duk som resten av bokens form ska målas på. Men det kan vara intressant att återkomma till denna del av formgivningen när man har en idé om vilka typsnitt och typgrader som ska användas i boken.

Du kanske också gillar …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.