Typografisk recension

Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien

Johanna Berg och Maria Fröhlich, Lilla Piratförlaget
ISBN: 978-91-7813-516-5
Grafisk formgivare: Maria Svedberg, Happy Book
Målgrupp: 12+

I Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien lyfts flera människoöden fram, såväl kända som okända. Tillsammans berättar de om den afrosvenska historien, från 1600-talet och framåt. Typografiskt är boken ambitiös och sammanhållen med många fina detaljer – och några få saker som skulle kunna förbättras.

Framsidan till Afrosvenskar pryds av en teckning som föreställer Betty Bull-Bäckström på väg med bestämda kliv genom ett snöigt landskap. Bilden signalerar styrka och vilja, men också en framåtrörelse genom den tydliga riktningen åt höger. Boktiteln »Afrosvenskar« är handtextad och guldfolierad. Övrig text – undertiteln och författarnamnen – är satt i antikvan Scala condensed.

Typografin i Scala följs upp på bokryggen och baksidan, där den normala typsnittsbredden används. Scala får här sällskap av sanseriff-typsnittet Big Noodle Titling som används för boktiteln och för ingångsord. Förmodligen bedömde man att den handskrivna titeln skulle bli för svårläst i liten stil på ryggen. Färgskalan skiftar på ett genomtänkt sätt från framsidans violetta toner, via rosa på ryggen, till brandgult på baksidan.

Uppslag ur Afrosvenskar med rubrik och ingångsord i Big Noodle Titling, brödtext i Scala och »1700-tal« i Carina bold.

Omslagets typografi och stil följs upp och genomförs konsekvent genom hela boken, glädjande nog. Maria Frölichs slagkraftiga och serietidningsinspirerade teckningar och en sval färgskala hjälper till att hålla ihop boken, tillsammans med genomtänkt användning av Scala som brödtexttypsnitt och Big Noodle Titling som rubriktypsnitt. För mellanrubriker används Scala i kapitäl stil.

Bildtexter i Scala Sans kursiv med manicula, pekande händer.

I bildtexter, faktatext och »faktarutor« (som här ofta är cirkelformade) ersätts Scala av systertypsnittet Scala Sans – ett utmärkt exempel på hur man kan kombinera seriff- och sanserifftypsnitt ur samma superfamilj i en bok. I bildtexterna förekommer också manicula, små händer, som i oklara fall används för att peka ut vilken bild bildtexterna hör till. Manicula är sällsynta i modern litteratur, men kan hittas i äldre böcker ända tillbaka till medeltidens manuskript. Att de förekommer här är säkerligen en anspelning på bokens innehåll som spänner över flera sekler.

Vinjett i Carina bold.

Utöver Scala, Scala Sans och Big Noodle Titling används FF Carina Bold för sidnummer och för vinjetter som markerar århundrade. Normalt skulle man nog säga att fyra typsnitt i samma bok är lite i överkant. Bruket av Carina är dock så sparsamt att man nästan kan betrakta det som dekor.

Rund faktaruta med text i Scala Sans och ingångsord i kapitäler.

Min enda konkreta invändning mot typografin är att Big Noodle Titling är en udda fågel i sammanhanget. Att det skär sig stilmässigt mot de andra typsnitten må vara hänt. Värre är att typsnittet har en stil som känns överanvänd, särskilt i faktaböcker riktade mot en ung målgrupp, och kan upplevas som en smula daterat.

Förutom i rubriker används Big Noodle Titling även för ingångsord, och eftersom bokstäverna både är svartare och smalare än övrig text upplevs ingångarna som lite hackiga. Bättre hade kanske varit att använda Scala Sans i kapitäl stil för ingångsorden, som man gjort i faktarutorna.

Boksidorna är trevligt layoutade med generösa marginaler och lagom långa rader. Ensamrader lyser med sin frånvaro. Granskar man detaljtypografin kan man besviket notera att större tal har vanligt mellanslag efter tusentalen (det vore bättre med ett smalare mellanrum), och i källförteckningen har ett par tankstreck råkat bli diviser. Men dessa tycks vara de enda allvarligare missarna. Som citationstecken används gåsfötter: dubbla för vanliga citat och, intressant nog, enkla för citat inom citat. I många böcker väljer man att använda enkla apostrofer i stället för enkla gåsfötter, men samma tecken genomgående är förstås mer konsekvent.

Citat med dubbla och enkla gåsfötter. (Uppe till höger har de inledande gåsfötterna tappat luften och råkat bli felvända.)

Sammantaget är Afrosvenskar en vackert layoutad bok med få skönhetsfläckar. Att bokens omslag och inlaga är formgivna med samma tanke är välkommet och lyfter hela verket. Kombinationen av Scala och Scala sans fungerar väl, och de övriga komplementtypsnitten får närmast ses som färgklickar i layouten – även om typsnitt som Big Noodle Title känns lite överanvända i genren faktaböcker för unga.

Du kanske också gillar …