Personen mellan förlaget och tryckeriet
Text och typografi handlar inte bara om bokstäver. Lika viktigt är det som pågår mellan bokstäverna. Ordmellanrum, indrag och avstånd mellan stycken har stor betydelse för hur vi upplever typografi – för att inte tala om tabbar och tabeller. Här nedan skriver jag om ett kraftfullt hjälpmedel för att detaljstyra mellanrummen i text. Ett hjälpmedel som många använder varje dag, och andra helt förbiser.
Garamond är ett av världens mest populära typsnitt. Eller, egentligen är det fel att säga att det är ett typsnitt. Sedan de ursprungliga typerna göts i Frankrike på 1500-talet har det nytecknats och omtolkats ett antal gånger. Idag finns det ett ansenligt antal snarlika typsnitt som bär Garamonds namn – och några som inte gör det.
En ofrånkomlig del av all bokproduktion är korrekturen. När en text är satt första gången skickas de satta sidorna till en korrekturläsare – eller motsvarande – som noggrant tittar igenom texten och markerar felaktigheter. När texten är genomgången och alla funna fel är uppmarkerade skickas ett korrektur tillbaka till boktypografen. Så här har det gått till i hundratals år. Men detaljerna i tillvägagångssättet har förstås varierat kraftigt. Särskilt under det senaste decenniet har nya metoder uppstått.
Trycktekniken genomgick flera stora tekniska reformer under 1900-talet. Först kom omställningen från blytryck till fotosättning under mitten av århundradet. Därefter, i samband med persondatorernas intåg på 1980-talet, uppstod desktop publishing, DTP. Denna text beskriver programvarans utveckling från de första primitiva DTP-programmen till dagens kraftfulla system. Samtidigt kan vi följa fyra decennier av tekniska innovationer.
Att lära sig arbeta med färg i bokproduktion är inte helt enkelt. Det finns många aspekter att tänka på när man färgsätter sina trycksaker och bearbetar bilder inför tryckning. I denna text går jag igenom grunderna för färghantering vid bokproduktion. Jag förklarar additiv och subtraktiv färgblandning, som används av bildskärmar respektive trycksaker. Jag går också igenom färgmodellerna RGB och CMYK som kan sägas vara tillämpningar av additiv respektive subtraktiv färgblandning. Slutligen pratar jag om färgrymder och Pantone-färger, och förklarar vilka fällor boktypografen behöver undvika för att framgångsrikt arbeta med färg i trycksaker.
Inom typografi finns en lång tradition av att tillämpa det gyllene snittet och Fibonaccis talserie vid val av mått. Dessa är användbara verktyg inom typografi för att hitta lämpliga proportioner som känns balanserade och tilltalande.
Många som arbetar med text har nog hört begreppet »en fyrkants indrag« som ett sätt att markera nya stycken. Faktum är att fyrkant är ett återkommande begrepp inom typografi – i synnerhet när det handlar om avstånd och indrag. Men vad menar egentligen en boktypograf när hen talar om en fyrkant? Och hur använder man fyrkanten?
En anfang är en förstorad inledningsbokstav i en text. Anfanger har funnits i våra texter ända sedan tidig medeltid, och är populära i böcker och tidningar än idag. Anfanger visar effektivt var texten börjar, och kan göra en tung text mer lättillgänglig genom att bryta upp textmassan. Text kan också inledas med några ingångsord i avvikande stil, exempelvis kapitäler eller ett kontrasterande typsnitt.
De numeriska tecknen som vi vanligtvis använder när vi skriver har ett helt annat ursprung än alfabetet. Deras föregångare uppfanns i Indien under de första århundradena e.Kr. De togs i bruk av arabiska matematiker och köpmän som förde med dem till Europa under medeltiden. Därför kallas siffertecknen ibland indo-arabiska siffror.
I modern typografi finns det huvudsakligen två typer av siffror att välja mellan: versala siffror och gemena siffror. Siffrorna kan dessutom finnas i två olika bredder: proportionerlig bredd och fast bredd. Alla dessa alternativ har olika funktion i sättningen av böcker.
Vårt alfabet – det som kallas det latinska eller romerska – har en lång och komplicerad historia. Det vi oftast använder idag när vi skriver svenska härstammar från två äldre alfabeten. Dessa var romarnas capitalis, föregångarna till våra versaler, och Karl den stores karolingiska minuskler som ligger till grund för våra gemener. Ur versalerna utvecklades senare vad vi lite djärvt kan kalla ett tredje alfabet: kapitäler.