Mian Lodalen, Romanus & Selling
ISBN: 978-91-89051-03-4
Grafisk formgivare: okänd
Omslagsformgivare: Sara R. Adeco
Lesbiska ligan – en sann kriminalhistoria utspelar sig i arbetarnas Stockholm 1943 och skildrar en passionshistoria som slutar med rättegång. Fem kvinnor anklagas för »otukt som mot naturen är« och får schavottera i pressen med sitt kärleksliv.
Boken har en spännande framsida, med den handskrivna titeln i rosa på ett sepiatonat bakgrundsfoto som drar åt grönt. Med enkla medel har omslagsformgivaren Sara R. Adeco skapat ett lågmält omslag som samtidigt sticker ut. Den satta texten använder huvudsakligen antikvan Whitman, som inspirerats av Eric Gills och W. A. Dwiggins 1930-talstypsnitt. På flikarna flörtar man mer uttalat med det tidiga 1900-talets bokformgivning, med formval som kartongfärgad bakgrund, dekorativa horisontella linjer och kompletterande typografi i en sanserif (sannolikt Kapra Neue) som påminner om Futura från 1928.
När man öppnar boken kan man glädjas åt att förlaget valt att göra något med för- och eftersättsbladen, ovanligt nog. Detta skulle också kunna ses som en blinkning till formen i 40-talets böcker. Bladen är dekorerade med ett mönster av förlagets »&« i grått. Logon dyker också upp på smutsitelsidan, i stället för bokens titel.
Den märkbara kreativiteten slutar tyvärr vid försättsbladet. Bokens inlaga är satt i en standardmall, och typografin skulle kunna höra till vilken roman som helst. Efter den genomtänkta formgivning som omslaget uppvisar är det en besvikelse. Diskrepansen går så långt som att omslaget använder »gåsögon« som citattecken, medan inlagan använder ”nior”.
Som sättning betraktad är inlagans typografi helt okej. Texten är genomgående satt i Sabon, ett pålitligt typsnitt som är nära släkt med Garamond (men som kom ut först på 1960-talet). Det förekommer en del ensamrader i boken, men dessa är genomgående långa – lika långa som spaltbredden – och stör mycket mindre än vad kortare rader skulle ha gjort.
En del detaljer är dock mindre lyckade. På ett antal sidor – titelsidan, dedikationen, delstarter och kapitelstarter – är det som brukligt ett nedryck: texten börjar en bit ner på sidan. Men hur stort detta nedryck är varierar kraftigt mellan sidorna. Konsekvensen blir att toppmarginalen tycks hoppa upp och ner mellan sidorna. Boken hade givit ett mer genomtänkt intryck ifall nedrycket varit konsekvent.
I den avslutande delen med personbiografier har man också slarvat med detaljtypografin. I uppteckningen av levnadsår har man använt bindestreck ⟨ – ⟩ i stället för tankstreck ⟨ – ⟩ mellan årtalen – överallt utom på ett ställe.
Det sammantagna intrycket av Lesbiska ligan är att omslagsformgivaren Sara R. Adeco gjort ett gediget jobb. Den som formgivit inlagan har dock inte plockat upp de fina detaljer som omslaget ger prov på, med resultatet att det känns som om inlaga och omslag är två separata verk. Inlagan lider också av en del smärre skönhetsfel i typografin, som antagligen orsakats av både en bristfälligt utformad sättmall och slarv i hantverket.
