Visar: 1 - 9 av 9 RESULTAT
Sättning Typografisk produktion

De oönskade barnen: vad är det för fel med ensamrader?

Ett av de vanligaste regelbrotten som man stöter på inom boktypografi är att sista raden i ett flerradigt stycke hamnar för sig själv överst på en sida. Sådana ensamrader betraktas som störande skönhetsfläckar, åtminstone av dem som bryr sig om sådana saker. Men varför är det så, egentligen? Och vad kan man göra åt dem?

Typografisk recension

Jävla karlar

Julen 1983 får sjuårige Andrev veta att hans pappa inte är hans pappa. För Andrev känns det som att han får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land. Men det kommer inga andar för att föra honom dit, bara nya pappor som inte är hans. Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen och om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar. Typografiskt har boken ett väl genomtänkt omslag, men slarv i inlagans sättning och svag koppling mellan omslag och inlaga drar ner helhetsintrycket.

Typografisk recension

Tim: Biografin om Avicii

Tim: Biografin om Avicii är skriven av journalisten Måns Mosesson som genom intervjuer med Tim Berglings familj, vänner och musikerkollegor kommit DJ:n in på livet. Boken ger en ärlig bild av Tim och hans sökande, och väjer inte för de svårigheter som han, och många andra unga i dag, kämpar med. Typografiskt får boken väl godkänt för form och sättning. Man hade dock kunnat gå ännu längre i att gifta ihop omslaget med inlagan.

Typografisk recension

Himlabrand

Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Himlabrand är en berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Typografiskt är boken väl sammanhållen och fint formgiven, men sättningen hade kunnat bli ännu lite bättre.