Jonas Gardell, Norstedts
ISBN: 978-91-1-311121-6
Grafisk formgivare: okänd
Omslagsformgivare: Jonas Haage
Ett lyckligare år handlar delvis om studenterna Pontus och Herman och deras omöjliga kärlek under andra halvan av 1800-talet. Den handlar även om den gryende svenska rörelsen för homosexuellas rättigheter på 1970-talet.
Bokens två teman framgår tydligt av omslagets framsida, där övre halvan visar ett utklippt foto av de två studenterna framför en rödtonad gravyr som föreställer en utsikt över Uppsala. Framsidans nedre halva ser ut att föreställa en autentisk tidningsbild av en demonstration från 1970-talet. Gravyren och tidningsbilden återkommer på omslagets baksida och håller ihop helheten.
Komponenterna i omslaget är väl valda, men man kunde ha ägnat lite mer eftertanke åt hur de kombinerades. De bägge fotona har olika kontrast och ljusstyrka. Var för sig fungerar de bra, men tillsammans skapar de bara oro. Författarnamnet och boktiteln är satt med två olika sanserifftypsnitt, Quasimoda (ett relativt nytt typsnitt) och Trade Gothic Bold Condensed (från mitten av 1900-talet) – ett märkligt par som fungerar dåligt ihop. Det hade varit intressant att se resultatet ifall formgivaren hade använt två typsnitt som var samtida med handlingen i boken och karaktäristiska för sent 1800-tal respektive 1970-tal. Att texten är röd på grå botten gör dessutom att den nästan försvinner i bakgrunden. Allt sammantaget spretar kompositionen åt väldigt många olika håll.
Typsnittet Trade Gothic återkommer på baksidan, om än i normalbredd och lättare vikt. Även smutstiteln och titelsidan hålls ihop typografiskt med omslaget. En något magrare version av Quasimoda används på titelsidan, vilket antagligen är ett sätt att optiskt kompensera för den högre kontrasten i svart text på vit botten.
Inlagan återanvänder inte omslagets typsnitt mer än så. Den är dock vältypograferad i Garamond, mestadels med ett öga för de finare detaljerna.
Boken är indelad i ett antal delar efter när handlingen utspelar sig. Varje del inleds med en högersida där årtalen står ensamma som delrubriker, smakfullt nedryckta från överkanten med ungefär en tredjedel av sidans höjd. Samma nedryck återanvänds i kapitelstarterna, vilket ger ett balanserat och genomtänkt intryck. De flesta kapitel har ingen titel, utan kapitelstarterna markeras enbart av nedrycket. I de fall kapitelrubriker faktiskt förekommer (»Preludium«, »Interludium«, »Postludium« och »Tack«, satta i kapitäler) svävar de ovanför nedrycket, så brödtexten startar konsekvent på samma ställe. Minimalistiskt och elegant.
Några skavanker drar dock ner helhetsintrycket. Ensamrader överst på sidor är en återkommande defekt. De flesta av dessa hade antagligen kunnat åtgärdas lätt genom att knipa text tidigare i kapitlet.
Ett annat distraktionsmoment är snuttar med versala ord som emellanåt förekommer – dels förkortningar som »RFSL« och »LP«, dels ord som av olika skäl är framhävda. Versala ord i brödtext drar lätt uppmärksamhet från läsningen. Rubrikerna är satta i kapitäler, och jag undrar om man någonsin övervägde att även använda det i stället för versala ord i texten. Jag tror det hade gjort en del textpartier mer lättlästa. När man dessutom kombinerar gemena siffror och versala bokstäver ser det extra skevt ut. Om man inte ville använda kapitäler kunde man åtminstone ha satt siffrorna versalt på dessa ställen, så de fick samma tilltal som bokstäverna.
En annan punkt som hade kunnat förfinas är vissa mellanrum, exempelvis i tal och namn. I tal som »250 000« ser ett vanligt mellanslag för stort ut, och gör att talet inte hänger ihop som en enhet. Även namn som »Karl XV« hade mått bra av lite tunnare mellanrum mellan namnet och ordningstalet.
Sammantaget är Ett lyckligare år mestadels väl formgiven med en del bra detaljarbete. Den hade dock kunnat bli ännu finare ifall man ägnat typografin lite mera möda och inte slarvat med ensamraderna.
