Allt som trycks i böcker och som inte utgörs av ren text eller färgplattor – fotografier, illustrationer, logotyper, diagram med mera – kan kallas för bilder. När bilder trycks eller skrivs ut består de av rasterpunkter av varierande storlek; ju större punkter, desto mörkare färg.

Rasterpunkterna skapas precis innan själva tryckningen. Innan dess har bilder andra beståndsdelar. Bilder som lagras i en dator kan delas in i rastergrafik och vektorgrafik, beroende på vad de består av.

Rastergrafik

I rastergrafik lagras information om varje pixel i bilden. Pixlarna bildar en matris med rader och kolumner, där varje ruta tilldelas en färg. Känslan av att man tittar på en bild, snarare än ett rutnät, uppnås när rutorna är så små att de smälter ihop och bildar en enhet. (Rastret av pixlar i rastergrafik är alltså ett annat än rastret av punkter som skapas vid tryckningen.)

Rastergrafik består av pixlar i olika färger.

Rastergrafik är lämplig för bilder med mycket detaljer och komplexa mönster. Fotografier är i princip alltid exempel på rastergrafik.

En nackdel med rastergrafik är att när en bild förstoras blir den snart oskarp. Vid kraftig förstoring framträder de enstaka pixlarna, och man ser inte längre en bild utan en mosaik av färgade kvadrater.

Bilder med rastergrafik kallas ibland bitmappsbilder. Vanliga filformat för rastergrafik är jpeg, gif, tiff, png, bmp och psd. Vanliga program som hanterar rastergrafik är Adobe Photoshop, Corel Paint Shop Pro, Gimp och Paint.

Vektorgrafik

I vektorgrafik lagras information om noder på ett tvådimensionellt koordinatsystem. Mellan noderna dras raka eller krökta banor – vektorer – som kan bilda ytor när de kopplas ihop. Banorna kan ha en färg, tjocklek och stil (exempelvis streckad, dubbel eller vågig). Ytorna å sin sida kan fyllas med en färg, en övertoning eller ett mönster.

Vektorgrafik består av banor som kopplas ihop med noder.

Vektorgrafik är lämplig för bilder med enklare innehåll och skarpa kontraster, såsom logotyper, diagram och ritningar. I moderna typsnitt är varje tecken en bild bestående av vektorgrafik.

En fördel med vektorgrafik är att den kan förstoras hur mycket som helst utan att tappa i kvalitet. En annan fördel är att filerna tar upp relativt lite utrymme på hårddisken eftersom de bara behöver innehålla information om varje nod och varje yta, inte varje enstaka pixel.

Vektorgrafik kallas ibland för objektgrafik. Vanliga filformat är vektorgrafik är eps, ps, ai, svg och pdf. Vanliga program som hanterar vektorgrafik är Adobe Illustrator, CorelDraw, Sketch och Affinity Designer.

Bilder kan bestå av både raster- och vektorgrafik

Många filformat som förknippas med vektorgrafik kan innehålla både banor och rastergrafik. Exempelvis kan en fil med en världskarta i vektorformat inkludera fotografier som illustrerar olika världsdelar.

En fil som innehåller både vektor- och rastergrafik. Världskarta: Vecteezy.com.

Med andra ord kan man inte veta ifall en fil innehåller vektor- eller rastergrafik enbart baserat på filtypen. En fil kan vara i Adobe Illustrator-format (ai) och enbart innehålla rastergrafik.

Många program som främst arbetar med rastergrafik, exempelvis Photoshop, tillåter att man sparar i format som vanligtvis associeras med vektorgrafik. Det gör dock inte om rastergrafiken till vektorgrafik. Rastergrafik som sparas i exempelvis eps-format kommer fortfarande att bestå av pixlar, och tappa i kvalitet ifall man förstorar den för mycket.

Det går att göra rastergrafik av vektorgrafik – och tvärt om

Program som arbetar med vektorgrafik, exempelvis Adobe Illustrator, kan i regel exportera denna i form av rastergrafik. Vid exporten får man välja vilken upplösning bilden ska ha, eller exakt hur många pixlar den ska bestå av på bredden och höjden.

Samma program kan ofta omtolka rastergrafik till vektorgrafik, så kallad vektorisering. Då analyserar programmet bilden efter områden med likartad färgsättning och skapar ytor för vart och ett av dessa områden. Analysens noggrannhet avgör hur lika den vektoriserade bilden och originalbilden är.

Originalbild till vänster och vektoriserad bild till höger.

Vektorisering fungerar bäst med sådana bilder som består av enkla ytor eller linjer. Komplexa bilder behöver förenklas om de ska vektoriseras på ett meningsfullt sätt – om varje enstaka pixel måste vektoriseras till en egen yta har man inte vunnit något med processen. Av det skälet är fotografier i regel olämpliga för vektorisering. Förenklar man fotografier förlorar man av naturliga skäl detaljrikedom, och känslan av realism försvinner.

Originalbild till vänster och vektoriserad bild till höger.

Slutsats

Rastergrafik och vektorgrafik är två bildtyper som fungerar på fundamentalt olika sätt. Bägge typerna har styrkor och svagheter. Den boktypograf som vet att använda rätt typ av grafik för rätt sammanhang har en stor fördel när det gäller att producera en trycksak med högsta möjliga grafiska kvalitet.

Du kanske också gillar …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.