Maria Dufva och Frida Garell, Bookmark Förlag
ISBN: 978-91-8-9393-16-5
Grafisk formgivare: Lyth & Co
Målgrupp: tonåringar och vuxna
Värsta bästa tonåren är en ny bok i värsta-bästa-serien som vänder sig lika mycket till tonåringar som till lärare och föräldrar. Unga röster bjuder på berättelser från sina egna tonår. Boken är ett lexikon för unga som vänder ut och in på ideal, normer och trender och sätter ord på svåra känslor. Typografiskt är boken väl sammanhållen och genomtänkt formgiven, med spännande och dynamisk bruk av typsnitt och färger.
Bokens framsida är illustrerad och färgsatt i intensivt cyanblått med detaljer i rött och svart, allt i relieftryck. Det är en framsida som vågar sticka ut och synas. Den djärva formen kan gissningsvis fånga målgruppernas uppmärksamhet i bokhandeln, även om den frångår den pixliga stilen på tidigare omslag i serien.
Typsnittet Hermes används genomgående på omslaget. Det är en så kallad monospace-font eller »skrivmaskinsstil« där alla tecken är lika breda. Sådana typsnitt associeras ofta till ungdoms- och alternativkultur, och hör inte till vanligheterna i boktypografi. Syftet med typsnittsvalet är antagligen att boken ska vända sig mot en ung målgrupp. Som vuxen reagerar man på att läsbarheten inte är optimal, men det är kanske ett pris värt att betala för att locka tonåringarna.
Inlagans formgivning går glädjande nog i omslagets fotspår, med likartad användning av typografi och färg. (Bokens titelsida är till och med identisk med framsidan, men tryckt i fyrfärg i stället för med Pantonefärger.) Bokens tolv avsnitt är färgkodade, och sidornas ytterkant bär avsnittets signalfärg för enkel bläddring.
I inlagan återkommer typsnittet Hermes i diverse specialtext: faktarutor, citat, punktlistor, rubriker och framhävda ord i brödtexten. För brödtexten används Ivar Headline, en svensk linearantikva med moderna drag. X-höjden i Ivar är hög, och typsnittets proportioner påminner i viss mån om dem i Hermes. De två typsnitten kompletterar varandra bra även om Ivar utan tvekan är mer lättläst i längre textsjok. Om Hermes använts genomgående hade det nog blivit för monotont och svårläst även för den mest rebelliska tonåring.
Brödtexten är satt med ojämn högerkant, vilket anses vara mer lättläst än marginaljusterad text. Detta i kombination med relativt korta rader torde göra texten ganska lättläst och väl anpassad till sin målgrupp.
Sammantaget är Värsta bästa tonåren en väl formgiven bok med ett tilltal lämpligt för målgruppen tonåringar. Boken använder sina typsnitt på ett dynamiskt och kreativt sätt, men tack vare genomtänkt layout blir den sällan rörig trots många olika formelement. Att omslaget och inlagan är formgivna i samma stil gör att boken känns sammanhållen, vilket är ett stort extra plus.
