När kunder levererar bildfiler till mig ställer de ibland samtidigt frågan: »är den här bilden tryckbar?« Här förklarar jag vad tryckbar betyder, och hur du själv kan få fram svaret – bara genom att titta på bilden.
Vi börjar med några grundläggande fakta.
Pixel
Pixlar, eller bildpunkter, är byggstenarna i alla digitala foton. Pixlar är i regel så små att de endast syns om man förstorar bilden i exempelvis Photoshop. Tänk dig att varje foto är en mosaik av små färgade kvadrater.
DPI
Bildupplösning mäts i enheten dpi. Dpi står för dots per inch, bildpunkter per tum. Ibland kallas enheten ppi vilket står för pixels per inch, pixlar per tum. (En tum är 2,54 cm.)
Enheten dpi talar alltså om hur många pixlar som ryms på en tum. Om en bild är en tum bred, och består av 72 pixlar på bredden, har den alltså upplösningen 72 dpi. (Upplösningen är oftast samma på bredden och höjden.)
Upplösning
I boktryck brukar man eftersträva en upplösning på cirka 300 dpi, det vill säga 300 pixlar på varje tum. En bild med upplösningen 300 dpi brukar kallas högupplöst. Lite lägre upplösning än så går också bra, men ju lägre upplösningen är desto sämre ser bilden ut i tryck. Vid omkring 150 dpi kan man börja skönja enstaka pixlar.
I andra medier än boktryck eftersträvas andra upplösningar. Dagspress rekommenderar ofta upplösningen 180–200 dpi. Affischer och utomhusreklam, som man i regel betraktar på större avstånd, kan ofta ha så låg upplösning som 50–150 dpi.
Upplösningen på en bild avgörs alltså av två faktorer:
- antalet pixlar från kant till kant,
- bildens bredd och höjd i den färdiga trycksaken.
Upplösning är relativ
En bild som består av 600 pixlar på bredden och 300 pixlar på höjden får upplösningen 300 dpi om den trycks med måtten 2 × 1 tum (eftersom 600 / 2 = 300, och 300 / 1 = 300). Men vill man trycka den dubbelt stå stor, 4 × 2 tum, blir det bara hälften så många pixlar per tum (600 / 4 = 150, och 300 / 2 = 150). Upplösningen halveras till 150 dpi, och pixlarna börjar synas i tryck.
Huruvida en bild är högupplöst eller inte är alltså ett relativt begrepp. En bild kan vara högupplöst när den trycks i litet format, men lågupplöst när den trycks större.
I bildfiler lagras ofta information om bildens upplösning. Adobe Indesign kallar denna information för »Faktiskt värde för ppi«. Men informationen gäller alltså enbart när bilden visas med sina ursprungliga mått. Visas bilden större blir upplösningen lägre, visas den mindre blir upplösningen högre. Adobe Indesign kallar denna information för »Effektivt värde för ppi«. Om en bild har den faktiska upplösningen 300 dpi, men bara består av 300 × 300 pixlar, är den alltså bara högupplöst förutsatt att den inte trycks större än 1 × 1 tum.
Om man vänder på det så kan en bild med den faktiska upplösningen 72 dpi, och de ursprungliga måtten 90 × 150 cm, tryckas högupplöst i A4-storlek. Detta eftersom 90 × 150 cm med 72 dpi motsvarar 21,6 × 36,0 cm med 300 dpi (ett A4 är 21,0 × 29,7 cm).
Filstorleken är opålitlig
Ibland brukar bildfilers storlek på datorns hårddisk användas som indikator på deras upplösning. Men filstorleken går inte att lita på eftersom många bilder är komprimerade. I en komprimerad bild beskrivs inte varje pixel för sig, utan flera snarlika pixlar beskrivs på en gång. På så vis kan många bilder ta mindre hårddiskutrymme än de annars skulle göra. Olika filformat är olika bra på att komprimera bilder, men bilder i formatet jpeg (eller jpg) är ofta kraftigt komprimerade.
Hur ser man på en bild om den går att trycka?
Till att börja med: alla bilder går att trycka i alla storlekar. Men eftersträvar man skarpa, professionella bilder där pixlarna inte syns så bör upplösningen för boktryck alltså ligga runt 300 dpi.
De första Mac-datorerna hade en skärmupplösning på 72 dpi: skärmen mätte 7,11 × 4,75 tum och kunde visa 512 × 342 pixlar. Idag ligger bildskärmarnas upplösning vanligtvis på omkring 100–190 dpi. Skärmarna har alltså omkring 30–60 % av upplösningen som krävs för högupplöst boktryck.
Foton: Creative Commons / All About Apple; Rafael Fernandez; Lionel Allorge.
När foton visas i naturlig storlek på datorns skärm är de alltså upp till 3 gånger så stora som de bör vara i en bok. Följaktligen behöver de bli mindre i tryck än de ser ut på skärmen. Ett foto som är 30 × 15 cm i naturlig storlek på din skärm bör antagligen inte tryckas i större format än 20 × 10 cm.
Med naturlig storlek menas här att en pixel i bildfilen motsvarar en bildpunkt på skärmen. Det kan ibland vara svårt att veta ifall man tittar på ett foto i naturlig storlek. I Adobe Photoshop står det »vid 100 %« i fönstrets överkant när bilden visas i naturlig storlek.
Vet man bildens mått i pixlar är det lätt att räkna ut hur stort den kan tryckas. Använd formeln
Bredd i pixlar / önskad upplösning = maximal bredd i tryck
En bild med bredden 1 000 pixlar och önskade upplösningen 300 dpi kan bli 1 000 / 300 = 3,33 tum bred. Uttryckt i centimeter får man 1 000 / 118 = 8,47 cm (eftersom 300 punkter per tum motsvarar 118 punkter per centimeter).
En bilds mått i pixlar går i regel att få fram från datorns operativsystem. I Windows högerklickar man på bilden och väljer »Egenskaper…«. I Mac kan man öppna bilden i programmet Förhandsvisning och välja »Verktyg > Justera storlek« för att se storleken – antingen de ursprungliga måtten i centimeter eller de faktiska pixlarna.
Slutsats
Alla bilder är tryckbara, men om en bild kan tryckas med hög kvalitet beror främst på i vilken storlek den ska tryckas. Ju större och tydligare en bild är på skärm, desto mer sannolikt är det att den lever upp till dina krav i tryck.
