Många som arbetar med text har nog hört begreppet »en fyrkants indrag« som ett sätt att markera nya stycken. Faktum är att fyrkant är ett återkommande begrepp inom typografi – i synnerhet när det handlar om avstånd och indrag. Men vad menar egentligen en boktypograf när hen talar om en fyrkant? Och hur använder man fyrkanten?
Vad är en fyrkant?
Under blysättarnas tidevarv var »fyrkant« benämningen på en kvadrat vars sida var lika lång som höjden på en blytyp – det som då kallades »kägeln«. Det var den maximala utsträckningen som en bokstav vanligtvis kunde ha i höjdled. Bo Berndal skriver i Typiskt typografiskt att det »gamla begreppet ’fyrkant’« i princip motsvarar höjden av bokstäverna Åp.
Dagens digitala typsnitt har förstås inga blytyper, och det finns i teorin inte längre någon begränsning för hur hög en bokstav kan bli i förhållande till typgraden. I sättningsprogram som Adobe Indesign syftar »kägel« inte längre på blytypens höjd utan på avståndet mellan textens baslinjer.
Idag definieras storleken på en fyrkant vanligtvis som en kvadrat med samma bredd och höjd som typgraden. I text som är 10 punkter är fyrkanten 10 × 10 punkter stor, i text som är 24 punkter är fyrkanten 24 × 24 punkter. Fyrkanten är alltså en relativ måttenhet, och utgår från storleken på din text.
Fyrkanten som mått på mellanrum
Måttet fyrkant används i första hand för att ange horisontella avstånd i text. Ett vanligt ordmellanrum kan variera i bredd, bland annat beroende på hur texten är justerad. Men mellanrum baserade på fyrkantens bredd är förstås konstanta. Mellanrummen som är baserade på fyrkanten skiljer sig också från vanliga mellanslag genom att de är fasta: textens rad kan inte brytas vid ett sådant mellanrum.
I Indesign finns det flera olika typer av mellanrum som man kan sätta mellan tecken, utöver det vanliga mellanslaget. Bredden på dessa mellanrum anges i delar av en fyrkant:
- Helfyrkantsblanksteg (□/1)
- Halvfyrkantsblanksteg (□/2)
- Tredjedels blanksteg (□/3)
- Fjärdedels blanksteg (□/4)
- Sjättedels blanksteg (□/6)
- Tunt blanksteg (□/8)
- Hårfint blanksteg (□/24)
I litteraturen kan man hitta åtskilliga rekommendationer för hur olika mellanrum ska användas. Mjukvaran förändras dock fort, och rekommendationerna är sällan baserade på de mellanrum som finns tillgängliga i moderna program. Christer Hellmark i Typografisk handbok utgår från ett system som Monotype etablerade i början av 1900-talet, och rekommenderar avstånd baserade på artondelar av en fyrkant. Arne Heine i Arne Heines bok om typografi använder i stället procent av fyrkanten. Här har jag anpassat rekommendationerna till de mellanrum som finns i Indesign.
Sjättedels blanksteg (□/6)
En sjättedels fyrkant kan användas i flera sammanhang.
I kungs- och drottningnamn som innehåller ordningstal (exempelvis »Carl XVI Gustaf«, »Elizabeth II«) sätter man med fördel 1/6 fyrkant mellan namnet och ordningstalet.
Förkortningar som hör ihop med föregående eller efterföljande ord, namn eller sifferuttryck kan bindas ihop med dessa med hjälp av 1/6 fyrkant.
Avståndet kan även användas före och efter matematiska operatorer, samt efter paragraf- och gradtecken (men inte i »℃«, »℉« som skrivs tätt).
Tunt blanksteg (□/8)
En åttondels fyrkant kallas i Indesign för tunt blanksteg.
I förkortningar som innehåller punkter (till exempel »t.ex.«) får det gärna vara 1/8 fyrkant mellan punkten och nästa bokstav.
I fyrsiffriga tal eller större kan man använda 1/8 fyrkant som tusentalsavgränsare.
Hårfint blanksteg (□/24)
Hårfint blanksteg används inte regelbundet inom typografin, men kan vara användbart när två tecken behöver petas isär en liten aning.
Christer Hellmark rekommenderar att 1/18 fyrkant (som inte finns i Indesign) sätts före höga skiljetecken – utropstecken och frågetecken, samt kolon och semikolon i löptext. Men huruvida det konsekvent behövs extra luft före dessa skiljetecken beror nog mera på typsnittet. Däremot kan hårfint blanksteg vara användbart i specifika fall när tecken överlappar, som i typsnitt där gemena f tenderar att krocka med höga skiljetecken.
Tecken med halvfyrkants bredd
Av konvention och tradition finns det vissa tecken som nästan alltid har bredden av en halv fyrkant.
Tankstrecket används för en lång rad olika ändamål, bland annat vid dialog, för att markera inskjutna satser – som den här – och mellan tal i stället för »till«. Ett tankstreck är i de flesta typsnitt en halv fyrkant brett. Inom engelsk och amerikansk typografi används ofta ett längre streck som är lika brett som en hel fyrkant. På engelska kallas tankstrecket för en dash, och helfyrkantsstrecket för em dash, eftersom tecknen är ungefär lika breda som bokstäverna n och m.
Fasta siffror – siffertecken som ska linjera snyggt i tabeller och uppställningar – är ofta en halv fyrkant breda. »Proportionella siffror« kan däremot ha varierande bredd.
»En fyrkants indrag«
I många böcker utmärker man nytt stycke med indrag på första raden. Detta indrag är ofta en fyrkant, det vill säga lika stort som textens typgrad. Är texten satt i 11 punkter blir då indraget på första raden 11 punkter.
Personligen kan jag tycka att ett sådant indrag blir för litet. När jag formger böcker brukar jag föredra att ange ett indrag på första raden som motsvarar textens kägel, alltså radavståndet. I denna funktion använder jag alltså snarast »det gamla begreppet ’fyrkant’«, som Bo Berndal kallade det.
Slutsats
Fyrkanten är en ofta anlitad utgångspunkt för olika sorters typografiska mått. Som så många typografiska termer har ordets betydelse skiftat sedan det först började användas av blysättarna, men det är fortfarande ett högst användbart begrepp. Kvaliteten, läsbarheten och känslan på en satt text påverkas av många aspekter, men en av de viktigare är ifall boktypografen behärskar de mellanrum, tecken och justeringar som är baserade på fyrkanten.
