Moa Backe Åstot, Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-72557-5
Grafisk formgivare: okänd
Omslagsformgivare: Eva Lindeberg
Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Himlabrand är en berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Typografiskt är boken väl sammanhållen och fint formgiven, men sättningen hade kunnat bli ännu lite bättre.
Detta är en framsida som antagligen syns väl på bokhandlarens hyllor. Bilden är effektfull, med ett ett ansikte som kikar fram bakom den handstilsaktiga boktiteln och renhornssilhuetter i gult. Författarnamnet och baksidestexten är satta i Nobel som är tydligt och lättläst mot den svarta bakgrunden. Språkpolisen i mig gläds åt att man inte glömt bindestrecket när man avstavat »Himla-brand«.
För ovanlighetens skull känns det som om omslaget och inlagan hör ihop, trevligt nog. Framsidans renhornsdekor återkommer på titelsidan och därefter i varje kapitelstart. Brödtextens typsnitt är Adobe Caslon, en pålitlig klassiker. Varje kapitel inleds förutom renhornen av tre ord satta i kapitäler. En tydlig inledning som är desto nödvändigare då kapitlen varken har nummer eller namn.
De visuella skavankerna är få. Möjligtvis är ordmellanrummen här och var lite väl stora. Det största irritationsmomentet är annars ensamraderna överst på sidor. Dessa är oftast långa och därmed inte så störande, men de är fler än de hade behövt vara och kunde i många fall ha arbetats bort.
Sammanfattningsvis är Himlabrand en välsatt liten bok, med väl genomtänkta detaljer och konsekvent utformning av omslag och inlaga. Ensamrader drar ner betyget något, men det positiva intrycket överväger stort.
