Marie Hermanson, Albert Bonniers förlag
ISBN: 978-91-0-018127-7
Grafisk formgivare: okänd
Omslagsformgivare: Sara R. Acedo
Pestön är en deckare som utspelar sig i 1920-talets Göteborg. Boken är en fristående fortsättning på Marie Hermansons roman Den stora utställningen från 2018.
Bokens omslag, formgivet av Sara R. Acedo, fångar verkligen tidsandan väl. Typografin, omslagsillustrationen och de dova färgerna påminner starkt om tjugotalets affischkonst. Typsnitten som används (Paris ND, Abelina och Radiant) är visserligen alla lanserade på 2000-talet, men tidskänslan finns där. (Typsnittet som används för baksidestexten skulle kunna vara Akzidenz-Grotesk med anor från 1800-talet, och är i så fall från rätt tid.)
Tyvärr är inlagans formgivning helt frikopplad från omslaget. Typografin och layouten mellan pärmarna skulle kunna tillhöra vilken roman som helst. Förmodligen har man vid sättningen använt en av Bonniers standardmallar utan en tanke på att omslaget och inlagan ska tala samma språk. Hade det gjort något om man frångått mallen och exempelvis återanvänt något av omslagets typsnitt?
Med det sagt är inlagans typografi gedigen och välgjord. Typografin är genomgående Janson Text, en populär millenieskiftestolkning av Nicholas Kis klassiska 1600-talstyper. Textraderna är lagom långa, och tecken- och radavstånd känns balanserade. Man har uppenbarligen lagt ner möda på att få bort ensamrader.
Något som drar ner intrycket något är användningen av kursiva citat. Det är välkänt att kursiv stil är mer svårläst i längre textstycken. Som i många andra böcker är citat markerade med extra indrag. Då är kursiv stil onödigt och kan till och med bli ett hinder i läsningen, särskilt som citaten emellanåt går över flera sidor.
Sammanfattningsvis är Pestön välgjord med ett fint omslag och en fin inlaga. Det är bara synd att omslaget och inlagan inte kommunicerar med varandra formmässigt. Långa kursiva blockcitat drar också ner intrycket.
