»When in doubt, use Caslon«. Denna devis har varit känd hos sättare och formgivare under flera århundraden. William Caslons 1700-talstypsnitt har visat sig vara gångbara, mångsidiga och tidlösa på ett sätt som få andra. De har nytecknats ett antal gånger och finns nu i åtskilliga varianter från många olika typsnittstillverkare.
William Caslon – gravör och typgjutare
Engelsmannen William Caslon föddes i Worcestershire i England på 1690-talet. Som ung utbildade han sig till gravör. Den tidiga karriären ägnades åt att gravera pistoler och att tillverka verktyg åt bokbindare. En tryckare som fick se hans bokstäver uppmuntrade honom att starta ett typgjuteri. Caslon gjorde slag i saken i början av 1720-talet.
Caslons typsnitt tog inspiration från samtida holländska barockstilar, som då dominerade den engelska bokindustrin. De har beskrivits som konservativa redan av samtiden. Caslons typer utmärktes inte originalitet utan av kvalitet. Med sina skarpa detaljer, djärva kontraster och majestätiskt återhållsamma versaler blev de snabbt populära.
William Caslon har länge betraktats som den första stora engelska typskäraren. Hans fonter har kallats »kungars stil« och betraktats som Englands nationaltypsnitt. Ironiskt nog kom Caslons typer också att användas när USA:s självständighetsdeklaration trycktes 1776. I århundradet efter William Caslons död 1766 föll hans typsnitt i popularitet, men när den engelska arts and crafts-rörelsen tog fart i mitten av 1800-talet fick de en ny publik. Sedan dess har de gått upp och ner i popularitet, men de har alltid varit aktuella.
Varianter
Då upphovsrätts- och mönsterskydd sedan länge upphört är det många typsnittstillverkare som tagit sig an att tolka och ge ut egna versioner av Caslons typsnitt. Bland de många Caslon-typsnitt som finns att tillgå idag kan man nämna följande:
- Adobe Caslon
- Big Caslon
- Caslon 540
- Imprint
- King’s Caslon
- LTC Caslon
- Williams Caslon
Utmärkande drag
Idealet att efterlikna kalligrafi hade tynat när William Caslon började tillverka typsnitt. I Caslon finns det få spår av bredpennans karaktär. Böjda linjer avslutas gärna i rundade droppformer, och serifferna är lika sylvassa som kniven de en gång skars med. I många typsnittsklassificeringar företräder Caslon gruppen »realer«, som även kallas »övergångsform« eller »transantikva«.
Ett utmärkande drag för de flesta Caslon-varianter är den uppstickande och lätt svängda övre änden på versala A. Karaktäristiska är även de utsträckta och utstickande serifferna på versala EFTZ. Hos gemenerna kan man titta på de triangelformade avslutningarna på staplarna i bdhkl samt den tydliga horisontella prägeln och det höga tvärstrecket hos e.
Slutsats
Caslon är ett typsnitt som både är diskret och tar för sig. Bokstäverna kan i mångt och mycket upplevas som »neutrala«; de är tecknens grundformer utan några extravaganser. Samtidigt är versalerna nästan överdådigt stora, med seriffer som sträcker ut sig och verkar gripa efter de omgivande bokstäverna. Dessa egenskaper, i kombination med hur skickligt de en gång skars, kan kanske förklara varför Caslon blivit ett av våra mest flexibla och allmängiltiga typsnitt – inte minst i böcker.
